Torsdag 11:e juli och fredag 12:e juli
Kvar i Duisburg.
Ja, det är väl inte den plats vi skulle tillbringat fyra dagar på längs kanalfärden om vi fått välja...men staden är stor, 480 000 invånare och det mesta finns så det är bara att ta det som det kommer. Strejkande tyska slussarbetare är inget vi tagit med i beräkningen. Alltså tar vi det lugnt och tvättade på torsdagen i marinans lilla tvättstuga så nu har den sunkiga "kläder i båten som varit med ett tag-lukten" bytts mot en fräsch Comfort-doft. Dessutom har vi jobbat på att få igång denna "superlätta" internetuppkoppling. Bevare oss väl vilket irritationsmoment det blivit med instruktioner vi inte helt begriper på tyska, datorbutiker som säger att det är fel på web-stickan, affär som byter ut men ändå fungerar det inte. Ringer till företaget och då, trots att vi tidigare upplysts om at allt var ok, får vi veta att vi inte är registrerade. Detta görs då igen och efter ett antal timmar har vi nu åtkomst men det som skulle vara 30 dagar är nu 24 timmar!
Vi har promenerat i staden som, till Görans glädje, är full av konditorier. En mur har en gång omslutrit staden som då var en bråkdel i storlek mot dagens stora industristad. Längs den långa kanaltarm som marinan ligger i är det caféer och restauranger så det går knappast någon nöd på oss. Marinan är dessutom mycket välordnad (fräscha toaletter, duschar, tvättstuga, diesel, el, vatten). Under full kontroll av den trevlige och serviceminded hafenmeistern.
Onsdag 10:e juli
Det blir inte alltid som man tänkt sig!
Morgonen i Köln blev att köra en tvättmaskin och ett besök i
marinbutiken. I väg kl 11 ut i den kraftiga medströmmen och motvinden. Vi går vidare
norrut mot Duisburg där vi ska gå in i n Rhein - Herne kanal. Det gick undan,
ca 10 knop hela tiden, fint torkväder för nytvättade kläderna. Fortfarande ont
om fritidsbåtar men rikligt med pråmar .I vinden och med molnig sky blev det
kyligare så det var fleecen på. Många industrier och lastkajer, lyftkramar och
kraftverk kantar Rhen.
Vi hade fått tips av den svenske spanjoren, Jose, om en
bra marina i Duisburg. Den heter Marina Duisburg och man angör den via en lång,
ca 2 Nm, infartskanal. Vi hittade den efter de 9 milen och angjorde bredvid Jose
som redan låg där.
Gott och väl tyckte vi och fick sedan veta att det är
STREJK bland kanalanställda så inga slussar körs! Är det möjligt, i Tyskland!?
Jo, Jose och en tysk båtgranne, hemmahörande i Duisburg, åkte till slussen och
kollade. Jo, då ingen aktivitet och pråmar på rad som inte kom vidare. Tydligen
är det så att man planerar effektivisering av verksamheten kring kanalerna med
nedskärningar med 25% som följd och detta är anledningen till strejken. Enligt
uppgift fram ”hafenmeister” ska strejken hålla på till måndag morgon. Vi trodde
knappt våra öron. Ska vi vara kvar här till måndag morgon?? Ja, det är väl bara
att ta det som det kommer. Kanske kommer parterna närmare varandra i
förhandlingar så att strejken avbryts tidigare…
Vi bjöd Jose på middag och han förgyllde den med
osttallrik som efterrätt. Kvällen avslutades inne i Andrea där vi löste diverse
världsproblem innan det var dags för disk, bloggskrivande och sömn.
Tisdag 9:e juli
11 knop i medström på Rhen!
Efter litet trixande för att komma ut ifrån den inlåsta
marinan gav vi oss ut på bunkringsstråt och fann, efter frågande om vägen, en
affär där vi kunde fylla på förråden och dessutom köpa den efterlängtade internetuppkopplingsmöjligheten.
Den visade sig vara betydligt dyrare än vi fått information om men glada i
hågen tänkte vi att NU skulle det äntligen bli ordning på inläggandet på
bloggen!
Iväg och efter Koblenz-slussen kom vi till vägskälet
mellan Mosel och Rhen. Direkt kände vi medströmmen det blev fara av: 9-11 knop
utan ansträngning och fullt med pråmar at hålla reda på som man mötte dem på
rätt sida utifrån om de signalerade med sin blå skylt om ändrad mötessida. Sol
och värme men motvind och fartvind som gjorde temperaturen behaglig. Vi gjorde
90 km på 6 timmar (inga slussar på Rhen) och forsade igenom industrisamhällena.
Vilken kontrast mot de smala kanalerna genom halvt nedgångna små franska byar.
En hel del gamla borgar kantar Rhen och bygden är välmående det syns tydligt.
Köln blev dagens mål och efter viss oro då vi först inte
hittade marinan vi spetsat in oss på. Vi fann den på flodens västra sida just
efter en av den pampiga broarna och försiktigt gled vi in emellan stenmurar
mitt i staden. Lasse backade in båten på en ledig plats vid pontonbryggan och träffade
trevligt folk igen, dels en svenska spanjor som var på väg hem efter 4 år i
Medelhavet och dels ett tyskt par där kvinnan var oss behjälplig med att
försöka få igång internetuppkopplingen. Det gick inte! Efter registrering per
telefon och en hel del krångel vet vi inte om det blir ok eller om det var en
flopp, Det kommer inte att fungera förrän den registrerade personen kollats
upp…ja, man kan bli frustrerad över mindre – ”så lätt och smidigt”-jo,jo!
Avslutningen på kvällen blev en promenad längs kajen och
upp till den mäktiga och berömda Kölner domen. Stor och imponerande! Liten bar
vid kajen blev sista anhalt innan koj. Det är en speciell känsla att ligga här
mitt i storstaden Köln med höga hus runt om, liv och rörelse och intensiv
sjöfart med pråmar och passagerarfartyg.
Måndag 8:e juli
Lång dags färd mot Koblenz!
Efter 12 timmar på Mosel med slussar och undersköna vyer
angjorde vi en klubbhamn strax utanför den, i jämförelse, stora staden Koblenz.
Vi startade 8.30, slussarna stänger inte alls här i Mosel
utan pråmar och vi andra kan slussa när vi vill. Pråmen framför oss i
natthamnen gav sig iväg i ottan och vi så snart besättningen kvicknat till. Sol
och värme hela dagen – svalka i vissa kurvor när fallvindarna från
”vinkullarna” träffade oss och stekhetta dessemellan. Fantastiska vyer, går
inte att beskriva och förmodlige kommer fotona inte att göra detta rättvisa.
Man säger att Mosel är vackert men det är en underdrift! Birgitta konstaterar
att man måste öva upp förmågan att spara dessa intryck och kunna ta fram dem i
gråkall Sverigevinter. Göran har en pågående diskussion kring hur oerhört många
kyrkor vi ser, inte nog med en i varje by, ofta är det fler. Och byarna kommer
med några hundra meters mellanrum. Små kapell på sluttningarna är också
vanliga. De mäktigaste byggnationerna vi ser är borgarna på bergskammarna. Man
förflyttas lätt till riddartid och strider mellan hertigdömen och bevakning
över floden och bergen. Den ena vyn överträffar den andra och di fotar och
fotar…
Vi behövde komma en bra bit idag så vi körde på och i
slussarna flöt det bra men väldigt litet väntetid. Slussarna i tyska Mosel är inte så många och floden
är bred så det går att köra på en del mellan slussar och ändå till fullo insupa
omgivningarna. Från Berkastel - Kues till hamnen utanför Koblenz har vi gått
127 km dvs ca 69 Nm. En ordentlig dagsetapp eftersom vi slussat 6 gånger i
jätteslussar. Vi anropar slussen när vi närmar oss och oftast tar det bara en
kort stund innan vi får slussa nedåt, ibland tillsammans med någon annan
fritidsbåt, pråm eller passagerarfartyg ibland faktiskt helt ensamma. Den
luculliska middagen blev franska vita korvar och litet pasta. Bunkring behövs!
Kanske, kanske lyckas vi med internetUSB-minnesinköp också…
Koblenz har 80 000 invånare och vi kan inte lägga till
inne i staden utan vi får ta oss ca 1km till bunkringsaffär och sedan gå
vidare. Göran håller oss med ny information eftersom han tar sin uppgift att
intervjua ortsbefolkning, i detta fall alla trevliga klubbmedlemmar som trots
den sena timmen fixade med sina båtar i hamnen, på fullt allvar.
Söndag 7:e juli
Vi färdas i vinland!
Frukost under gång eftersom vi ville komma igång med
slussningen, vi vet ju aldrig om vi måste invänta pråmar. Första slussen för
dag var Trier-slussen nära natthamnen och det blev nerfart tillsammans med
liten motorbåt. Solen sken men vinden svalkade. Det är underbart vackert att
fara längs Mosel med vinodlingar på alla slutningar och välmående byar i varje
kurva. Det märktes att det var söndag idag: få pråmar men fler fritidsbåtar
främst motorbåtar, nästan inga segelbåtar och mycket få svenskar. Litet
bekymmersamt blir det när ”vägmärkena” på floden är tvetydiga eftersom vår
karta saknar detaljer. Mosel är bred och vi ser många campingar med husbilar
och husvagnar, restauranger med altaner mot floden och överallt handlar det om
vin.
Vi förundrar oss hur vindruvorna kan skötas och skördas
på dessa mycket branta sluttningar. Hur gör de? Kan man gå där överhuvudtaget?
Maskiner då? Ser man till det myckna arbetet med vinframställning är vin inte
dyrt!
Slussningen vid Wintrich blev mer dramatisk än någon
tidigare då pråmen vi slussade efter drog igång motorerna vid portöppning så
mycket att vi inte kunde hålla båten utan den dunkade in i slussväggen med
förpulpiten och lanternan. Vi redde upp det och gick vidare i det bedårande
landskapet till Bernkastel - Kues en liten by ca 10 km från nästa sluss som är
Zeltingen. Vi lade oss efter en pråm vid kajen, stegade iväg till första bästa
restaurang i den mycket charmiga byn men stenhus, blommor och Weinstuben. Där
blev det kallt moselvin! Lasse ägnade sedan en bra tag till motorservice:
oljebyte, oljefilterbyte, batterikoll, vattenfilterkoll. Under tiden satt
resten av besättningen i skuggan och fikade. Så olika det kan vara….
Nå, sedan blev det en efterlängtad schnitzel, bypromenad
och vinavsmakning med efterföljande vininköp både för hemmabruk och för den
fortsatta färden.
Göran slog sig i slang med pråmägarna, två rätt unga
bröder som berättade om slitet att få pråmlivet att bära sig. Många som äger
och kör pråm jobbar sju dagar i veckan.
Lördag 6:e juli
Just som vi skulle äta frukost kom en holländsk
fritidsbåt förbi i fulla ställ med siktet inställt på slussning. Snabbt hängde
vi på och slussade tillsammans med dem i först Königsmacker - slussen och
sedan, efter den sista biten på franska Moselle till gränsen, även i
gränsslussen Apach. Direkt märks att fler kan tala och förstå engelska då det
fungerade att göra sig förstådd med slussövervakningen. Vi fick vänta på en
pråm att slussa ner med och det är nästan som att man får en ”egen” pråm
tilldelad i dessa kanalsystem för det är ingen idé att ta sig om dem, man får
ändå vänta på dem vid slussarna. Det utgör inget direkt problem för oss med
marschfart ungefär som pråmen (utom i kurvorna på kanalen då pråmen måste gå
väldigt långsamt). Pråmarna är ofta över 100 m och de längsta 170 m! Ska man
möta dem gäller det att kunna deras signalsystem med skyltar och flaggor. Tur
att vi har en kapten med kanalintyg (hoppas han minns allt..)
Nu hade vi då lämnat Frankrike och gled fram längs gränsen
mellan Luxemburg och Tyskland. Första sevärdhet var Schengen på luxemburgsidan.
Liten men flott ort. Oj, vilken skillnad vi ser på bebyggelsen här och i södra
Frankrike! Här: välstånd, flådiga hus, stora vingårdar, herresäten. I södra
byarna längs Rhone och Saone: förfallna hus, skabbiga fasader, övergivna gamla
industrier och en helt annan standard. Som tur är säger detta ju inget alls om
hur människorna har det…
Vi fick tips av vår slusskompis holländaren att man med
fördel går in i en marina en liten bit på Mosel, Schwebsange på luxemburgsidan,
och fyller bränsle eftersom där tankas ”billigaste bränslet på Mosel”. Sagt och
gjort vi följde efter honom dit och fyllde diesel för 1, E uro /liter. När man
behöver mycket gör det skillnad – vi är ju mer motorbåt än något annat just nu
(ja, sånär som på djupgåendet då). Ulrika utökade kartförrådet här men tyvärr
finns inte samma förnämliga kartböcker med detaljer som i Frankrike.
Vidare på Mosel och så vackra vyer! Brigitta njuter i
fulla drag. Just så har hon förställt sid detta: en slingrande flod som kantas
av höga, böljande kullar med vinodlingar och välbärgade vinodlargods emellan.
Mosel är bred och djup, 3,5 – 6 m. I alla fall den här sträckan. Vi pinnade på
och har nu medström ca 1 knop. Sluss nummer tre för dagen var Palzem för oss,
pråmen och en motorbåt. Det finna ofta en mindre sluss vid sidan om den stora
slussen men den kan vi inte nyttja då vi är för stora. Istället är det till att
ta den gigantiska slussen där vi knappt syns när vi lagt till.
Hett och soligt men som tur är blåser det en del på
floden så svalka ges emellanåt. Det är längre mellan slussarna men efter
ytterligare 16 km var det dags för Grevenmacher - slussen och sedan floden vidare
till staden Trier. I kanalboken av Tovås stod att det skulle finnas en bra
marina innan Trier, Yachthafen Monaise. Vi fann den och blev mycket väl
mottagna av såväl hamnansvariga som medlemmarna i klubben. Vi fick veta allt
nödvändigt inklusive att det fanns en klubbar med ”bier sehr preiswerdisch”. Vi
beslöt oss för att kontrollera detta efter middagen och visst var det så: lägg
1 E i skålen, tag en god öl och njut. Korv och kött efter grillning för ett
klubbgäng bjöds sedan också så det blev en trevlig helkväll på denna
Yachthafen. Göran är nu i sitt esse, pratar som en infödd!
Fredag 5:e juli
Duschen var fantastisk! Tänk hur härlig en helt vardaglig
självklarhet kan vara när man inte kan få den varje dag! Ja, visst kan vi
duscha ombord men det blir bara som nödåtgärd. Efter uppfräschning av såväl oss
själva som båten gav vi oss av norrut igen från Pont a Mousson med siktet
inställt på Metz och vidare mot tyska och Luxemburgska gränsen. Vår bekanta
pråm, holländaren Celitic, blev vår kompanjon under dagen dvs vi följde honom i
kölvattnet mellan slussarna. Vi visste ju att vi inta skulle släppas före i
slussarna, yrkessjöfarten går alltid före och dessutom håller den god fart
mellan slussar. Endast vid snäva kurvor (ja, snäva för en 114 meters pråm) tar
det tid och in och ut ur slussar där den endast har ca 50 cm på var sida som
marginal. Vi får plats efter den i slussen och i de första slussarna för dagen
var vi fyra båtar tillsammans med pråmen. Annars är det inte många båtar längs
kanalen. Vi möter en och annan pråm och ett fåtal semesterkanalfarare. Lasse
har litet motorbekymmer och funderingar men det flyter på hittills.
Metz var en vacker stad och vi gled igenom och vår teori
är att detta är en mer välbärgad del av Frankrike då vi ser betydligt färre
nedgångna hus än söderöver. Slussarna är riktigt långa och vi slussar ner
mellan 4 och 8 m varje gång. Det går lugnt och fint och endast när pråmen är på
väg ut ur slussen och den bakre motorn trycker på vattenmassorna behöver vi
hålla i Andrea. Vädret är fint och stundtals svettigt. Som vanligt ser vi en
hel del hägrar men nu också mängder med svanar. Häger, svan och kyrkor är ett
stående inslag i vyn.
I den lilla charmiga staden Thionville, med
marknad/festival och allt, tänkte vi lägga till men det var för grunt vid
stadskajen så vi gav upp det projektet och stävade vidare ett tag till efter
”vår” pråm. Fina rekreationsområden med cyklister, fiskare och joggare efter
vägen och som pricken över in ett kärnkraftverk! Alldeles utanför slussen Königsmacker,
14 km från gränsen till Luxemburg och Tyskland, hade vi siktat in oss på en, i
kartan markerad, tilläggningsplats. Där var det privatbåtar och ingen plats för
oss utan vi ankrade på andra sidan den stora ingångskajen till slussen. Pråmen
slussade vidare (tänk om den ska hela vägen till Lübeck!) Middagen blev sen och
kudden efterlängtad. Snart Tyskland, då har vi i alla fall en ombord som kan
språket (Göran är inte bara ”spanjor” utan dessutom halvtysk…)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar