Nu kommer äntligen rapport från oss!

Hej alla vi känner som följer oss nu är vi tillbaka!

Här följer nu rapport från alla de dagar vi varit borta från nätet. Hoppas ni orkar läsa alltihop. (Vännen Birgitta, inte hon som är med på båten, uttryckte att det borde bli litet fylligare beskrivet när jag, Ulrika, klivit på så jag försöker leva upp till dessa förväntningar)

Sammanfattningsvis kan bara konstateras att vi har det finfint här på kanalerna, det är vackert, slussrikt, trevliga möten med människor och ont om internetuppkopplingar och stundom även ont om telefonnåbarhet. Viss solbränna börjar svida och efter att ha talat med några av er hemma i Sverige inser vi att vi har bättre sommarväder här!

Här följer nu rapport dag för dag:

Torsdag 4: juli

Säga vad man vill om McDonalds men hittar men en på franska landsbygden är den guld värd: de har internet, som dessutom fungerar! Vi sitter just nu i en liten liten by norr om Nancy, Pont A Mousson, på byns McDonalds som fick bli middagsrestaurang för oss trötta kanalfarare. Vi anlände nyss till den lilla men utmärkta marinan med 2 m djup vid kaj.Skönt. Dagen har varit lång med bra väder, höga slussar där vi lägger kort tamp i stegen och pollare och flyttar ner vartefter. Vi gick runt via Toule och det var en väldigt vacker stad sedd från kanalen i alla fall. Vi hade bekymmer med för dåligt med kylvatten till motorn så vi lade till i kanalen och Lasse försökte hitta och åtgärda felet med viss framgång och kontakt med några goda idéegivare per telefon. Insuget var nog till en del igensatt av allt som kanalen innehåller....

Vi stävade vidare och nu är vi inne i Moselle på allvar, bredare och djupare och stora pråmar. Det vill till att kunna reglerna på kanalen så man vet hur man ska möta dem, slussa med dem och eventuellt kunna köra om dem.Alla slussar här ar övervakade och stora, stora.Vi känner oss som en liten jolle.

För att komma ett bra steg norrut höll vi på till strax efter kl 20 idag eftersom slussarna här i stora Moselle är öppna länge. Imorgon öppnar duscharna kl 08.00 här i marinan, gissa vilka som redan står utanför då!?

Onsdag 3:e juli

Vi vaknade i regn och det visade sig att det blev temat för dagen. Det enda som varierade var intensiteten i skurarna. Vi gav oss iväg från vår natthamn under bron i Charmes och det blev totalt 15 slussar innan vi, dyngsura och less på vädret lade till vid Richardménil. Vi hade bekymmer med fjärrkontrollen större delen av dagen, ibland fungerade den och ibland inte men vid akvedukten Pont - canal de Flavigny vägrade den helt och Ulrika fick hoppa iland och tillkalla VNF:are. Vid slussen efter samma sak så samma VNF:are fick rycka ut. De kommer snabbt och är så vänliga och hjälpsamma, synd bara att så få av dem kan någon engelska annars skulle vi kunna få veta mycket vi kunde ha nytta av. Nu är vi lovade ny fjärrkontroll i morgon bitti när vi ska vidare. Vid tilläggning här vid kajen i Richardménil kom vi, som vanligt är, inte i till kaj utan körde fast i leran en bit ut. En trevlig och kunnig holländare hjälpte oss komma loss och erbjöd oss tilläggning utanpå honom. Det anammande vi tacksamt.

Här i Richardménil måste vi ta ställning till viken väg vi ska ta för att komma upp på Moselle till gränsen mellan Luxemburg och Tyskland som sedan blir Mosel. Vi har resonerat, läst och frågat (nu senast den erfarne holländaren) och beslutat oss för alternativet Toule framför den, i och för sig enligt ryktet mycket vackra och sevärda, gamla staden Nancy.

 Tisdag 2:a juli

Var är duschen????

Vi gav oss iväg direkt efter frukost när slussarna öppnade. Glada i hågen eftersom vädret håller i sig med värme och sol. Solskyddsfaktor, keps och mycket vatten!

Nu möter vi en del båtar, till och med en svensk motorbåt som berättade om ett översvämmat Lübeck som gjort att de fått ta Kielkanalen istället.

Kanalen, Canal des Vosges, löper parallellt med floden Moselle som stadigt fylls på av små bifloder och blir bredare och bredare. Vi klarade av 9 slussar och några nervöst låga broar.



 Den lägsta 3,45 m men vi kom under med mycket liten marginal. Vi hade bottenkänning några gånger och körde fast i leran vid pråmmöte men kom loss, innan vi, vid 14-tiden, angjorde den lilla staden Charmes och dess gästhamn som är en lång kaj på ena sidan av kanalen. Efter litet trixande lade vi oss under bron och det visade sig vara det svalaste stället, tack och lov för värmen är inte att leka med. Över 30 grader.

Husbilar från när och fjärran kantade hela kajen och båtarna är motorbåtar från Holland och Tyskland och någon enstaka engelsman och fransman. Göran, som talar flytande tyska, fick genast kontakt med motorbåtsägaren framför och som var så hygglig att han gav oss utskrifter av förslag på tilläggningsställen längs vår väg norrut. Han berättade också hur vi på ett smidigt sätt kan få internetuppkoppling i Tyskland: vi ska köpa ett USB-minne på Lidl och ha uppkoppling en månad. Låter strålande då vi just nu har problem med detta. Inga nätverk så långt ögat når. Telefonerna indikerar ”ingen service” och har heller inte fungerat under vissa delsträckor. Alla som följer oss på bloggen undrar säkert var vi är och hur det går – Lasse ringde (när telefonen väckts till liv igen) dottern Carolina, som får lägga ut några rader information om att vi mår bra, tar oss norrut och rapporterar så fort nätverk finns. Frankrike verkar inte så uppkopplat…

Klockan sex skulle hamnavgiftskillen komma förbi för betalning och ge oss instruktioner om duscharna och internet. Med dusch och nät i sikte beslutade vi att ligga kvar här. Birgitta och Ulrika gick på upptäcktsfärd, handlade bröd och vykort och sedan satte vi oss att invänta den fantastiska stunden då vi skulle få duscha! Killen lyste med sin frånvaro och Lasse och Göran tog då reda på att duscharna var ur funktion och något nät finns inte. Jaha, ja det blir inte alltid som man tänkt sig. Hårtvätt med duschen på akterspegeln och nödtvätt i båten. Middag på pizzeria i lilla staden. Kaffe i båten i ljummen sommarkväll. Kompisen Thomas ringde och vi fick rapport om ett betydligt sämre Sverigeväder.

Ulrika fortsätter med kvällsrutinen att dokumentera dagen.

Måndag 1:a juli

Sol och värme direkt på morgonen!

Vi skrinlade idén om bunkring när vi insåg projektets svårighet med cykel iland, Ulrika som ska hinna upp båten som slussar neråt och svårigheten att få med alla varor på cykel. Alltså slussade vi på och satte istället vårt hopp till en affär längre fram längs vägen.

Starten gick väl i det härliga vädret men i sluss nr 11 blev det problem när signalen inte blev grön. Ulrika har ”hopp – iland – och - kontakta – slusskontrollanten - uppdraget” men hon fick gå flera slussar neråt innan någon anropsanordning fungerade och då hade också Birgitta ringt från båten. Nå, vi fick kontakt med dem och en VNF:are ryckte ut för assistans. Sedan flöt allt på, det är grunt och några broar är låga så vi får ta det försiktigt. Efter slusstrappans sista slussar neråt, 9 st (sluss 7-15) kom vi ut på planare kanalsträcka och vi gled på genom mer befolkad bygd än tidigare med bostadsområden och industrier.  Efter ytterligare 5 slussar, alla neråt, lade vi till vid en nybyggd kaj i närheten av en stormarknad i den lilla byn Thanon-les-Vosges och Lasse och Ulrika begav sig dit för den efterlängtade bunkringen. Den tog sin tid men sedan var förråden fyllda. Vi valde att ligga kvar eftersom vi inte räknade med att hinna de kvarvarande slussarna till marinan i Charmes, som vi siktat in oss på, innan slusstängning. Dit är 9 slussar men också en bil emellan. Dusch och wifi hägrar så vi tänker ge oss av vid slussöppning i morgon bitti.

Det blev 14 slussar idag. Apropå hägrar så har vi åter fått syn på dem, de är i sanning kanalens väktare.

Söndag 30:e juni

Vi är i Epinal. Känns som högsta punkten på kanalen…
kallas det kanaltomt eller sjötomt?

Planen på 20 slussarhöll vi med råge - det blev 26 slussar idag!

Vi slussade så det stod härliga till och i fint väder klarade vi först av 19 slussar uppför och allt gick smidigt eftersom vi är ensamma större delen av tiden, några få mötande båtar annars bara vi! Efter dessa 19 slussar i en lummig kanalnatur lade vi till i den lilla byn Girancourt vid kajen vid campingområdet och med några båtar förtöjda. Vi utforskade byn och hamnade mitt i söndagsmarknaden med stånd av alla slag, uppträdanden och tivoliattraktioner. Fullt med folk och vi åt franska korvar med pommes frites och köpte bröd och godis. Rolig omväxling från det folktomma kanaltuffandet. Vi behövde egentligen bunkra så det som hägrade var livsmedelsbutiken men den var förstås inte öppen på söndag. Det var vi förberedda på men inte att den inte skulle öppna på måndagen förrän kl 14.30.

Detta avgjorde saken, efter marknadsutflykten styrde vi vidare norrut på kanalen som nu var oroväckande grund, sträckan, som vi tror är en slags platå innan kanalen vänder neråt, avverkade vi stundtals plöjande i leran kändes det som.

Dags att slussa nerför. Det är ju mycket enklare och mindre kraftkrävande på alla sätt men eftersom vi nu har en väl inövad rutin på uppåtsluss var vi litet vilsna innan vi fick kläm på utförsrutinerna. Vi hittade ingen bra tilläggningsmöjlighet innan nedåtslussarna så vi beslutade oss för att ta slusstrappan (först 10 slussar och sedan 5 till) mot Epinal – vi visste ju att slussarna skulle stänga kl 19.00 så vi räknade med att hinna med de första 10 innan stängning. Klockan 18.00, just efter sluss nr 6, stängdes allt och vi blev fast innan sluss 7 så det var bara att förtöja, dvs köra in i leran, vid kanten strax utanför den stängda slussen. Vi hoppas nu att det kan bli bunkring på det närliggande köpcentrat i morgon bitti och sedan fortsatt färd nedåt. Vi kan inte lägga till i Epinals marina, som ligger inne i själva staden i floden, då vi blivit varnade för alldeles för grunt vatten där (1,3 m!) så vi får hålla oss på kanalen och ta oss vidare.

Från Marseille och hit har nu avverkats 97 slussar. Totalt blir det ca 250 slussar, tro vi, så många återstår

som att glida genom en djungel...

Lördag 29:e juni

Hällregn när vi vaknade gjorde att vi tänkte ligga kvar på rastplatsen och vi tog det lugnt, studerade kartor, fikade och löste korsord. Kapten Lasse fick igång elverket så vi kunde brygga kaffe i kaffebryggaren och dammsuga – rätt bra bekvämlighet måste medges. Vid 14-tiden upphörde regnet, sittbrunnen torkade upp och solen bröt igenom molnen så vi beslutade oss för att avverka ett par slussar idag i alla fall. Det blev endast fyra slussar (ca 4 km längs kanalen) eftersom vi där spanade in en fin tilläggningsplats precis efter sluss nr 21, Pont Tremblant.

Ankringsplatserna som är möjliga i kanalen är inte så många och de som finns är utmärkta på kanalkartan med en ankarsymbol. Vi har ju redan bekymmer med djupgåendet så vi vågar inte chansa på att lägga till var som helst.

Ulrika intervjuade mannen i slusstugan och det är så inrättat att ska man få bo i dylika slusstugor måste man arbeta åt kanalbolaget VNF. Själv var han på besök och tyckte det var slöseri att så många stugor längs kanalen står och förfaller då ingen vill bo i dem. Bättre då att andra, intresserade skulle kunna få hyra eller köpa husen. Man kan inte annat än hålla med, med tanke på den härligt fridfulla omgivningen vid kanalen med båtfolk som kommer och åker, grönska, fåglar och fisk i kanalen. Vi ser förresten förvånansvärt många förfallna hus när vi glider förbi. Avfolkning från landsbygden och inflyttning till större orter, ja, det känns ju igen.

Birgitta och Ulrika tog en liten cykeltur längs kanalen och kunde bara konstatera att vi är tämligen ensamma, med undantag för några fiskare. Vi har idag bara sett två, mötande, båtar en från Belgien som kom i regnet mitt på dagen och kollade djupgåendet med oss. De stack 1,80 m precis som vi och rent logiskt innebär ju det att har den andra båten kommit hit måste ju vi också kunna komma vidare.

Ljummen kväll i solnedgång, utsikt över kanal, sluss och med skogbeklädda kullar i fonden gjorde stunden i sittbrunnen, trots den simpla pastamiddagen, minnesvärd. I morgon är planen att vi ska klara 20 slussar (möjligt om inget strular) så att vi dagen efter, måndag, kan nå Epinal där vi ska börja slussa nerför.

Fredag 28:e juni

Sluss på sluss på sluss på sluss på sluss….

Vi laddade för en riktig slussdag och gick iväg från Corre vid 8.30 efter att ha införskaffat nytt ”sjökort” på marinan i Corre, för kanalerna norrut. Vi vinkade ”au revoire” till grannbåtarna och med fjärrkontrollen i högsta hugg närmade vi oss första slussen in i regionerna Lorraine och Alsace, tämligen nervösa efter såväl slussvaktens som motorbåtsägarnas varningar kring djupet: -”1,80 m djupgående! Oh, big difficulties!”

Inte fick vi gång slussen men fjärrkontrollen inte! Vi backade tillbaka genom den smala kanalen och funderade på hur det skulle ordnas när motorbåtsägarna pekade på klockan och upplyste oss om att här öppnar slussarna ” neuf hour” – aha, vi har ännu inte anammat fransk tidslunk. Här börjar inget innan klockan nio, tidigast!  Klockan nio fungerade fjärrkontrollen!

Väl inne i första slussen var det bara att lunka på i sluss efter sluss. Fjärrkontroll, ljussignaler, in i slussen, Ulrika klättrar upp för stegen och lägger för- och aktertamp om pollarna och sätter igång slussprocessen genom ett ryck i den blå stången. Sedan blir det Görans, Lasses och Birgittas jobb att hålla båten på plats under slussfyllningen. Upp ca 3 m varje gång och sedan iväg till nästa ca 1 km bort.

Det tar sin tid även om det flyter på och idag har vi klarat av 20 slussar, inte hunnit med lunch eller kaffe utan bara ätit frukost under gång. Några få båtar har vi mött men inte sett en enda som slussar åt samma håll som vi. Kanalen är smal, bitvis så smal att det är omöjligt att mötas, och dessutom så slingrig att man ska tuta innan en del kurvor för att göra sig uppmärksammad.

Några intermezzon har vi haft vid några slussar: vi fastnade i leran när vi skulle möta en 30-meters bopårm, två av slussarna fungerade inte utan Ulrika fick tillkalla ”servicen” som ryckte ut. Alla vi möter, liksom servicepersonalen, är väldigt trevliga och önskar oss lycklig resa och alla turister hejar och vinkar.

Dagens resa har varit väldigt vacker med ”djungelkänsla” i början sedan genom pittoreska byar som sedan färd med utsikt över omgivningarna.

Strax för kl 18 lade vi till vid en markerad tilläggningsplats i kanalen (vi behövde inte ens parkera i leran…) efter slussen ”La Colosse” 34 km från Corre, grillade hamburgare på engångsgrillen, åt iland och avslutade kvällen med prat, vin och ost. Lasse duschade också för allas, särskilt Ulrikas, trevnad på akterdäck.

Torsdag 27:e juni

Rapport från en flodfärd!

Vi stävar på uppför och har idag klarat av 12 slussar och en tunnel.

Pittoreska och vackra byar, typiska för den franska landsbygden (tror vi) avlöser varandra. Vi glider igenom en del av byarna och det är en särskild känsla att komma under broarna mellan husen, vid familjers altaner och kunna lukta på kaprifolen, rosorna och vinka till människor som uppmärksammar vår ankomst. Vi tror vi tillryggalagt 78 km idag.

Vi angjorde byn Corre kl 18.00 efter en färd med omväxlande väder: sol och värme, moln och regn med kyla och ett par rejäla hagelskurar av vilka den kraftigaste anföll oss just vid slussning. Vi ser mjölkkossor, biffkossor, höns, får, hästar, en iller, några slott, cyklister, fiskare och vanligt folk . Och, tro´t eller ej, en hel massa trädgårdstomtar tillsammans med en skulptur av Snövit i trädgården utanför att ett slusshus precis vid slussen. Annorlunda… En och annan båt ser vi men det är långt emellan.

Tunneln St Albin gick vi igenom utan bekymmer, några broar med frihöjd 3,5 m har höjt pulsen men hittills har vi klarat det. Planen är annars att vi får backa innan kollision och skruva ner och fälla radarstolpen. Djupet har varit ok idag men nu är vi förvarnade om att det kan bli stora problem – hoppas nu att flodflödesbekymret i Europa givit litet till kanalerna här så att det går vägen utan att vi blir fast.
med båt i tunnel

ibland är det smalt

Den lilla byn Corre som utgör starten på Canal de l´Est norrut är en sömnig samling stenhus med en kyrka och en ny fritidsbåtsmarina med mycket service. Där hade vi tänkt lägga till just som vi fick syn på djupgåendet på 1,6 m. Vi lade oss därför längs den kommunala kajen, inkörda i leran. En liten promenad och ett glas vin i marinan innan Lasses pastamiddag. Lasse provade sedan att köra igång elverket som dock stannade gång på gång så nu håller han, med Birgittas översättningshjälp, för fullt på att klura ut vad det handlar om.

Kvällens skratt blev det när Birgitta och Göran tog kaffebryggaren under armen och gick till elstolpen vid framförliggande motorbåt och körde igång den för att få gott kvällskaffe. Då vi visserligen betalat för natthamn till ”Capetaineriet” men inte för el eftersom vi insåg att vi låg för långt från stolpen och inte har tillräckliga extrakablar så fungerade inte projektet ”brygga kaffe vid stolpen” förrän grannbåtens kapten bistod med sin kabelförgrening och leende förklarade sambandet mellan pengar och el.