Tack för att ni följt oss!

Nu är vi åter på landbacken efter en spännande sommar.

Tack för att ni följt oss på vår resa från solkusten i Spanien till skären utanför Västervik!

Funderar ni på att göra en liknade resa? Tveka då inte att höra av er! Vi delger gärna våra erfarenheter.

På väg mot hemmahamn!

Göran är ingen morgonmänniska men nu har han flera morgnar i rad varit uppe i ottan, före alla andra! Han längtar hem nu efter så lång tid på båten och vill hem fort!

Vi är just nu på väg mellan Kalmar och Västervik och Ronny, som gjort en verklig kämpainsats vid rodret, spejar norrut mot Blå Jungfrun. Solen skiner och det blåser någon sekundmeter nordlig vind. Motorn stånkar på. Lasse uppskattade motortimmarna till 314 innan resan och det hade nog kunnat vara en god gissning om vi haft vind på Östersjön. Nu blir det istället ca 340 tim när vi kommit hem. 

Totaldistansen 2100-2200 Nm.  Skaplig båtsemester!

Ett nöjt men ganska båtmätt  gäng mönstrar strax av:

Göran som i vått och torrt funnits med i ALLT från båtköp till tamparna knyts i bryggan på Notholmen i Västervik. Vilken kämpainsats!

Birgitta, som oroat sig för att inte vara någon "båtmänniska" ännu men som kämpat på, hela tiden villig att lära och att rycka in med såväl tampar som båtshakar. Hon är numera väldigt "slusskompetent" och har till och med frångått sin vana att kalla slussarna för hissar....

Kapten Lasse som nu får kliva iland, raka sig ordentligt och försöka smälta alla intryck och upplevelser. Den spanska senoritan Andrea har ny hemmahamn efter en spännande resa i Medelhavet och längs kanalerna.

Ulrika som haft bloggansvar och som hoppas ni haft nöje av att följa vår resa.

Sjöbjörnarna  i Medelhavet Anders, Christer och Glenn gjorde en mycket viktig och strong  insats och sluttamps-Ronny bidrog i hög grad till en bra hemfärd från Tyskland till gamla Svedala.

Vi konstatera att en sådan här resa gör man nog bara en gång men det är många minnen och erfarenheter vi tar med.

...fortsättning

Här kommer fortsättningen (Ulrika skriver på iPad så det blir i en bit i taget)

En fiskare skulle kunna bogsera in oss i hamnen efter lunch, det var det bästa Sjöassistans kunde få till.  Vi skumpade sakta framåt mot målet och till slut kom så fiskaren och drog oss in i fiskehamnen. Då hade Lasse fått kontakt med ett varv så en kille därifrån kom, lånade ut pump och skulle återkomma för assistans morgonen efter. Lasse hade under gång bytt ett helt igensatt filter, försökt lufta men inte lyckats. Som tur är blir varken han eller Göran sjösjuka så de klarade att meka motor under skumpig gång.
En svårighet på Andrea är att, trots att hon är en ganska stor segelbåt,det är knepigt att komma åt en del saker vid motorn och tanken.
Vi var rätt slut allihop efter att ha varit igång i närmare 36 timmar utan ordentlig vila så det blev till att försöka komma i kapp, pumpa ur diesel, handla litet och sedan avslutade vi kvällen på restaurangbåten där vi åt god fiskmiddag. Sömn! Ronny kvarterade in sig hos en gammal dam med uthyrningsrum i staden för att sova ikapp.

Varvskillen kom som avtalat, nippeln var helt igensatt. Motorn ok igen. Skönt!
Vi avgick från Simrishamn för en lagom (!!!) dagsetapp till Hälleviks hamn strax öster om Sölvesborg på skånelandet. Ronny visste om hamnen och den visade sig vara en alldeles förträfflig hamn på bra avstånd när man ska vidare på Hanöbukten. Kan rekommenderas.

Torsdagsetappens mål var Kalmar där vi angjorde vid 19-tiden efter motorgång hela dagen i nästan obefintlig vind och mulet. Vi lade till i inre hamnen och togs emot av Christer och Rose-Marie på kajen. Deras semestersegling börjar nu när vår slutar.

En reflektion : Det är skillnad på folk och folk!
Längs kanalerna och på alla andra ställen innan vi kom till Sverige har vi blivit så väl bemötta, hjälpta och känt oss välkomna. Så ligger vi och skvalpar syd om Simrishamn och vilken båtägare som helst kan se att vi inte tar oss fram som vi önskar. Vi ropar till en större motorbåt i närheten en fråga om att bogsera oss några hundra meter till udden där framme. Svaret blev, på bred skånska: " vi har allri' vatt här förr"  - och så gasade de på och lämnade oss i skvalpet...Tala om att vi blev snopna. Emellertid har just repliken, "vi har allri vatt här förr",  nu berikat oss och vi använder den så fort det går.

Nästan hemma!

Nu undrar ni, som varit trogna läsare av vår semesteräventyrsblogg, om vi gått upp i rök på sluttampen?
Nej då, här är vi, på hemväg i välkända vatten.

Vi lämnade Tyskland före gryningen i måndags morse efter en trevlig kväll i Lübeck där vi åt gott och mötte upp Ronny som kommit med färjan till Travemunde. Solen gick upp över Lubecker Bucht och vi stävade på mot svenska kusten med sikte på Simrishamn , 165 Nm bort. Ingen vind till att börja med men efter hand blåste det bättre så vi fick äntligen segla! Ronny tog med liv och lust tag i ratten och stod sedan där i mörker och ljus i dimma och blåst!

Det blev en överfart med en del trassel.

Vågor och gung på Södra Östersjön gjorde att vi, som inte behövt segelstuva på evigheter, missade att datorn stod farligt till. Alltså gick den i durken så nu är skärmen trasig...och vi som just hade fått litet ordning på bloggskrivandet.
Sedan Birgitta,som med ovana sjöben i gunget, ramlade på toaletten och slog i ryggen. Det kunde gått riktigt illa men som tur var klarade det sig med blåmärke och ömhet.
När vi närmade oss skånestaden Simrishamn efter många timmar och skulle slå på motorn gurglade den bara till och stannade. Gissningen på beväxtning i dieseln visade sig senare vara riktig. Vi rullade ut genuin igen och Lasse kröp ner i motorrummet assisterad av Göran.
Motorn förblev död och dessutom gick halshornet på genuan sönder så att vi fick hissa upp det avsevärt mindre seglet, jibben. Ingen motor, otillräckliga segel, sönderslagen dator och skadad Birgitta. Vi kunde hålla oss för skratt!
Lasse ringde Sjöassistans och bad om hjälp vid angöring av Simrishamn eftersom vi inte ville segla in i hamnen utan att kunna få stopp på den tunga båten. Vi har förut varit mycket nöjda med sjöassistansråden och hjälpen vi fått under åren men denna gång var det inte lika bra.

Nu är Andrea en segelbåt igen

lördag 20:e juli och söndag 21:a juli

Sol och hetta där vi ligger på Trave Werft på Terhofsinsel strax norr om Lübeck. Dags att låta Andrea få på masten igen och återgå till segelbåt efter motorbåtslivet. Varvskillarna lyfte och Lasse och Göran mastade på. Varvsägaren var så oerhört hjälpsam att vi fick skjuts till köpcentrat för bunkring.
Birgitta, Ulrika och Annika i Tango fyllde på så sätt på förråden.
Värmen är svår att klara så vi söker skugga och dricker vatten medan vi försöker få ordning på det som ska göras innan hemfärd över södra Östersjön. Lasse sliter hårt med rigg och allt därtill - mängder av vatten och sedan en dusch räddade dagen.

Söndag kväll kliver ytterligare en besättningsmedlem på, Ronny från Västervik, för att segla med   hemåt.

Planen är att gå i gryningen på måndag morgon, Tango gör sällskap, och ta oss till Ystad om väder och vind tillåter. Vi tänkte ett  gå till Simrishamn direkt men det blir en för mastig etapp. Vi har valt bort att gå ut till Travemünde eftersom regattaveckan just startat där - i och för sig roligt att se alla skepp men antagligen omöjligt att få plats. Förmodligen kommer vi ändå att se en mängd båtar när vi kommer från Lübeck ut i havet via Travemünde

Vi kan verkligen rekommendera detta familjeägda varv, så tillförlitliga, trevliga och hjälpsamma!

Segelbåt igen!

247 slussar tror vi det blivit!

Kapten Lasse och förste styrman "spanjoren" Göran har nu varit hemifrån och bott på Andrea i nio veckor. Det är inte annat än att de nu börjar visa viss hemlängtan.
Det är ju också en bra sak med att vara ute på resa, det är så skönt att komma hem. Även om man haft det finfint.

Vi har nu tagit oss genom den rätt enahanda Elbe-Seiten kanal,115 km och Elbe-Lübeck kanal, 60 km och ligger på Trave Werft på Terhofsinsel norr om Lübeck.

Elbe-Seiten kanal är en nyare kanal, byggd 1968-1976, och förbinder Elbe med Mittellandkanal. Denna kanal har endast en, men stor och hög, 23-meterssluss i Uelzen där vi fick slussa ner ensamma efter viss väntan på pråmar som ju alltid går före.

Man känner sig rätt liten när man slussat ner i jätteslussen....

 Behållningen på denna kanalsträcka kom vi till alldeles på slutet innan utfarten på Elbe, det mäktiga byggnadsverket
"Shiffshebewerk Lüneburg"! Detta är en riktig hiss för båtar med två 100-meters bassänger man kör in i och som sedan helt och hållet lyfts eller sänks som en hiss hela 38 m. De två bassängerna kan köras helt oberoende av varandra och totalvikten för de rörliga delarna inklusive vattnet är 11800 ton som flyttas upp och ned.
En mycket speciell upplevelse att köra in båten, lägga fast och sedan åka ner med alltihop så många meter. Vi visste ju att vi skulle komma till denna hiss men kunde inte föreställa oss hur stort och sinnrikt det var. Höjdskillnaden mellan Mittellandkanal och floden Elbe är 61 meter och det klaras alltså av med hjälp av storslussen i Ueletzen och denna gigantiska hiss i Lüneburg.

Birgitta har hela resan kallat slussarna för hissar och just när hon börjat få ordning på vokabulären så kom det en verklig hiss!

Inne i hissbassängen i väntan på nerfärd

Med hissen i bakgrunden

 

Vi gick sedan ut på Elbe och själva utfarten var lurig då vi blev osäkra på prickning trots att vi både läst i kanalboken och tittade på iPaden. Eftersom det kommer sk Schufshiffe (påskjutarpråmar med flera pråmdelar som de skjuter framför sig ( fler hundra meter kan de vara) som ska in på Elbe-Seiten kanal så måste de göra denna manöver i flera steg och antagligen är det därför som prickningen  alldeles förvirrande för oss. Vi gick försiktigt och kom i alla fall ut på Elbe som vi skulle och gick sedan efter ca 4 km in i Elbe-Lübeck kanal och lade till vid Marina Lauenburg vid kanalens början. Vi möttes av den mycket trevliga och tjänstvilliga hafenmeisterinnan som fixade med plats och som sedan även skötte restaurangen tillsammans med en kock med självaktning: hans entrecote var oemotståndlig! Vi åt kungligt och just när vi satt där i ljummen kvällssol och njöt vin och mat kom Görans son Jonas med fru Annelie på besök. De ägnade en veckas semester åt rundresa och passade på att ta en tur till oss på kanalerna. Rätt som det var kom Görans tyske vän Pauli också för att hälsa på så vi blev ett helt gäng med prat och skratt - efter att ha varit mitt ute i vildmarken på kanalen i flera dagar. Trevligt var det och pricken över i blev sedan duschen som gjorde sitt till att vi kände oss tillbaka i civilisationen igen. Dessutom kom båten Tango med besättning Stefan och fru Anette in i hamnen vid läggdags. Sjöbjörnarna hade träffat dem i Marseille, Port Napoleon, och visste att de köpt båten på Menorca och skulle ta den till Sverige genom kanalerna.

Fredagmorgon med molnigare väder och slussar igen, nu på Elbe- Lübeck kanal. Totalt sju slussar, de två första uppåt och resten neråt. Helt plötsligt var vi omgivna av en hel hop fritidsbåtar och vi slussade för första gången på hela resan med en mängd andra. Tidigare har det ju varit pråmar och någon enstaka fritidsbåt vid något tillfälle. Nu var vi 14 (!!) fritidsbåter i samma sluss. Med allt vad det innebär av både trevliga och tillmötesgående människor som hjälper varandra till en del irritation och en del man upplever vill tränga sig in utan att förstå spelreglerna att man åker in i den turordning man kom till slussen mm. Nå, det finns folk till allt.
Allt gick väl, vi följdes åt med Tango som skulle till samma varv för påmastning som vi och vi kände allihop viss upprymdhet när sista slussen var avklarad! 247 sussar avklarade!

 Lübeck

 Genom Lübeck på den västligaste "slingan"

Genom den vackra staden Lübeck gled vi på den västligaste kanalen för att inte fastna vid broöppning som vi varnats för av en man, fasligt lik Karl-Anton ( vi kallade honom för det) i stor motorbåt och som var hemmahörande i Lübeck och hade sin båt vinterförvarad på det varv vi skulle till.

Vi anlände till varvet med hjälp av "Karl-Antons" eminenta vägbeskrivning och där möttes vi av en härlig samling mäninskor som viftade och hälsa oss välkomna! Det verkar vara ett familjeföretag och maken till mottagande får man leta efter, intresserade av vår resa var de och skratt och prat blev det på all möjliga språk. Dessutom blir vi skjutsade imorgon efter påmastningen till bunkringsaffär!
Hurra för alla dessa trevliga människor!

Kanalturen är över och Östersjön är nära! Vi skålade med tango i litet "bubbel"!
Lasse och Göran förbereder masten, pastamiddag igen (för vilken gång i ordningen??) och vi är trötta men nöjda!   

 

Birgitta tar "bubbelbild"

Fortsatt färd först österut sedan norrut

Vi fortsatte Mittelandkanal genom staden Minden  och sedan den större staden Hannover till den riktigt stora slussen Anderten där vi fick slussa upp tillsammans med två pråmar i den 217 m långa slussen. Inga flytande pollare så det blev till att hålla i och flytta upp tampar i snabb takt de 14,7 m vi skulle upp. Sedan vidare på kanalen österut som var mer trafikerad i dag men ändå inte alls så mycket som vi förväntat oss.

 Vi ska ju norrut så det känns litet underligt att bara åka österut...En hel del pråmar att möta, några att köra om och en och annan fritidsbåt. Grönska runt om. Sol och varmt.  Efter dryga 23 mil på Mittellandkanal lämnade vi den och svängde i all fall norrut på Elbe-Seiten kanal där vi efter ca 10 km fann en lämplig natthamn. 

Dagens etapp blev även den lång. 160 km från kl 06.30 till 20.30 då vi, samtidigt som en pråm lade till vid en kanalkaj igen. Flera pråmar fyllde på kajen medan vi åt "skåprensmiddag" och pustade ut efter dagsverket.

Dortmund-Ems kanal och Mittellandkanal

Idag ytterligare en rejäl etapp, det gäller att komma någon vart nu efter strandsättningen i Duisburg. Iväg kl 06.30 och avslut, precis som igår, vid en kaj för såväl stora som små båtar på ena sidan av kanalen. Vi lade till kl 19.30 och hade då avverkat drygt 140 km på 13 h på kanalerna.
Två pråmar kom strax efter och lade sig på den delen av kajen som var deras. Det framgår av skyltar var stora och små ska förtöja. En del cyklister och kvällsspatserare har gått förbi och önskat oss både god kväll och smaklig måltid (grillade kotletter på engångsgrillen vid kajen).

Kanaletappen idag började med den avslutande biten på Dortmund-Ems kanal med slussen vid Münster där vi slussade ner med en pråm. Sedan gick vi  med spänd förväntan ut på den stora och långa Mittelandkanal som förbinder öst med väst inom Tyskland. Vi har läst och hört att på den kanalen var det mycket trafik, främst pråmar men även många fritidsbåtar.
Detta upplevde vi inte alls idag utan kände oss långa stunder helt ensamma på kanalen.
Kanalen är bred och har ett oräkneligt antal broar med endast några få hundratals meters mellanrum.
Grönska och ibland ett samhälle kantar kanalen, som utan dessa broar, pråmmöten, alla människor som solar och badar och kilometerskyltarna att hålla reda på, skulle kunna bli alldeles enahanda.. Vi ska gå 230 km på Mittelandkanal och har nu avverkat ca 90 av dessa.

Tidig morgon strax innan avgång

Bred kanal, långa raksträckor

 

Otaliga broar över Mittellandkanal

 



Äntligen på gång igen!

Strejken slut och vi iväg i ottan. Pråmar i väntan på slussning. Hur skulle detta gå? Efter en timmes väntan vid första jätteslussen, 300 m, vid Duisburg ut på Rhein-Herne kanal fick vi gå med en dubbelpråm och sedan var vi igång med kanaler och slussar igen. Resterande fyra slussar på denna kanalsträcka var också stora, 185 m, och vi fick, tillsammans med några fritidsbåtar, slussa med bakom pråmar. Det är kämpigt att håll båten rätt i slussarna om man inte har lyckan att komma till en sluss med flytande pollare som följer med hela vägen upp eller ner så att man inte behöver flytta tampar och hålla i. Den sista slussen på Rhein-Hernedelen drog vi vinstlotten och då var det lättvindigt att slussa.

Vi har klättrat upp 37 meter i slussar idag innan vi kom in på nästa kanalstäcka, Dortmund-Ems kanal. Totalt har vi tillryggalagt 87 km idag och det är ett gott dagsverke eftersom alla pråmar, som legat stilla och inväntat slusstrejksslutet, skulle iväg. Det blev en lång dag: upp kl 06.00, iväg vid 06.30 och natthamnstilläggning kl 20.30 vid en av de långa järnskodda kajer som finns längs kanalen som tilläggningsmöjlighet. Fint väder och ljummen kväll gjorde att vi åt i sittbrunnen och tittade på ljusskenet från staden Münster,  som vi kommer till imorgon och där vi ska igenom denna kanalsträckas enda sluss.

Kanalen har ändrat skepnad under dagen. Från industrier i början när vi stävade genom Rhur till öppet landskap och landsbygd med gödseldoft på slutet. Påfallande många människor söker sig till kanalen för att sola, bada, cykla, fiska eller umgås. Ungdomar dominerar och de verkar ha kanalbanken som samlingspunkt. Många pråmar på kanalen så det gäller att ha koll på möten och skyltar.

Idag har vi också fått bekräftat att masten levererats till Trave Werft i Lübeck och det är fint, ett orosmoment avvärjt.

Vår fortsatta färd

Vår färd ska gå vidare på Rhein-Herne kanal där vi ska slussa uppåt i 5 stora slussar, totalt 49 km,
för att sedan gå vidare på Dortmund-Elms kanal som vi ska färdas på en bra bit, ca 110 km, men endast en av dess 17 slussar ska vi igenom, den i Münster, och då är det nedslussning igen innan vi tar av österut på den stora Mittellandkanal  som det blir hela 230 km på och endast en sluss,  Anderten, som vi ska uppåt i. De sista etapperna blir sedan norrut: Elbe-Seiten kanal 120 km och en sluss, nu nedåt, innan den absolut sista kanaldelen med Elbe-Lübeck kanal 60 km innan masten ska på igen. Sedan är det raka spåret ut i Lübecker Bucht i Östersjön via Travemünde.


Här kommer litet bilder från färden hittills:

Pråm på Mosel

 Pråmmöte, bäst att vara på behörigt avstånd

V slussar nedåt på Mosel

Mosel med byar, kyrkor och vinodlingar

 och slott och borgar

svårt se sig mätt...

 

nu närmar vi oss Koblenz

Koblenz: Rhen på vänstra sidan, Mosel på högra

Vi är ute på stora Rhen, industrier kantar den mäktiga floden och det går undan i medströmmen, stadigt 10 knop!

 

i

Förberedelser för fortsättningen

Vi är tämligen mätta på den tyska staden Duisburg nu! Som tur är är det marknad idag, söndag, med hantverk, mat, blommor och en del oundvikligt krimskrams. För att ha något nytt att göra och bese vandrade vi runt där, handlade och fikade. Vädret är varmt och soligt och Lasse gjorde skrubbinsats på däck och i sittbrunn.

Internet verkar fungera nu efter långt telefonsamtal med trevlig och tillmötesgående support - men oj, så mycket som behövde fixas med profiler, installation och uppdatering, omstart mm.  Lätt och enkelt!!??

Göran intervjuar befolkningen så snart tillfälle ges och har insamlat en del information om Duisburg : staden har över 500 000 invånare verkar det som (mer än vi fick veta häromdagen) och tämligen hög arbetslöshet, mer än Tysklands snitt på 14%. Gamla anor och mycket samarbete med Koblenz och Düsseldorf. José med gäster var på operan här igår och såg "Barberaren i Sevilla" i en moderniserad tappning och halvfull salong. Frågan är tydligen om den operaintresserade mängden människor här kommer att räcka för att kunna ha föreställningar eller om de får åka till storasyster Düsseldorf som de bedömer som "den rikare Düsseldorf".

Vi åt på kinesrestaurang igår, tog ett glas vin på en uteservering och vandrade genom den ljumma kvällen. Litet udda att befinna sig i denna miljö i flera dagar men vad göra...jo, man kan ju som ett par i en dansk båt skälla och vara upprörda över strejken men det verkar tämligen fruktlöst. NU hoppas vi verkligen att det blir som uppgivits dvs strejkslut i natt så att pråmar och fritidsbåtar kan komma vidare.  

Hej alla vänner nu kommer äntligen rapport igen! Tyskland, Duisburg

 

Vi förstår om ni förundras över att det dröjer mellan rapporterna och sedan kommer en hel drös dagar på en gång! Internettillgången är allt annat än lysande!

Här är vi nu i alla fall!

 

 

Strejk! Duisburg

Torsdag 11:e juli och fredag 12:e juli

Kvar i Duisburg.

Ja, det är väl inte den plats vi skulle tillbringat fyra dagar på längs kanalfärden om vi fått välja...men staden är stor, 480 000 invånare och det mesta finns så det är bara att ta det som det kommer. Strejkande tyska slussarbetare är inget vi tagit med i beräkningen. Alltså tar vi det lugnt och tvättade på torsdagen i marinans lilla tvättstuga så nu har den sunkiga "kläder i båten som varit med ett tag-lukten" bytts mot en fräsch Comfort-doft. Dessutom har vi jobbat på att få igång denna "superlätta" internetuppkoppling. Bevare oss väl vilket irritationsmoment det blivit med instruktioner vi inte helt begriper på tyska, datorbutiker som säger att det är fel på web-stickan, affär som byter ut men ändå fungerar det inte. Ringer till företaget och då, trots att vi tidigare upplysts om at allt var ok, får vi veta att vi inte är registrerade. Detta görs då igen och efter ett antal timmar har vi nu åtkomst men det som skulle vara 30 dagar är nu 24 timmar! 

Vi har promenerat i staden som, till Görans glädje, är full av konditorier. En mur har en gång omslutrit staden som då var en bråkdel i storlek mot dagens stora industristad. Längs den långa kanaltarm som marinan ligger i är det caféer och restauranger så det går knappast någon nöd på oss. Marinan  är dessutom mycket välordnad (fräscha toaletter, duschar, tvättstuga, diesel, el, vatten). Under full kontroll av den trevlige och serviceminded hafenmeistern. 

Onsdag 10:e juli

Det blir inte alltid som man tänkt sig!

Morgonen i Köln blev att köra en tvättmaskin och ett besök i marinbutiken. I väg kl 11 ut i den kraftiga medströmmen och motvinden. Vi går vidare norrut mot Duisburg där vi ska gå in i n Rhein - Herne kanal. Det gick undan, ca 10 knop hela tiden, fint torkväder för nytvättade kläderna. Fortfarande ont om fritidsbåtar men rikligt med pråmar .I vinden och med molnig sky blev det kyligare så det var fleecen på. Många industrier och lastkajer, lyftkramar och kraftverk kantar Rhen. 

Vi hade fått tips av den svenske spanjoren, Jose, om en bra marina i Duisburg. Den heter Marina Duisburg och man angör den via en lång, ca 2 Nm, infartskanal. Vi hittade den efter de 9 milen och angjorde bredvid Jose som redan låg där.

Gott och väl tyckte vi och fick sedan veta att det är STREJK bland kanalanställda så inga slussar körs! Är det möjligt, i Tyskland!? Jo, Jose och en tysk båtgranne, hemmahörande i Duisburg, åkte till slussen och kollade. Jo, då ingen aktivitet och pråmar på rad som inte kom vidare. Tydligen är det så att man planerar effektivisering av verksamheten kring kanalerna med nedskärningar med 25% som följd och detta är anledningen till strejken. Enligt uppgift fram ”hafenmeister” ska strejken hålla på till måndag morgon. Vi trodde knappt våra öron. Ska vi vara kvar här till måndag morgon?? Ja, det är väl bara att ta det som det kommer. Kanske kommer parterna närmare varandra i förhandlingar så att strejken avbryts tidigare…

Vi bjöd Jose på middag och han förgyllde den med osttallrik som efterrätt. Kvällen avslutades inne i Andrea där vi löste diverse världsproblem innan det var dags för disk, bloggskrivande och sömn. 

Tisdag 9:e juli

11 knop i medström på Rhen!

Efter litet trixande för att komma ut ifrån den inlåsta marinan gav vi oss ut på bunkringsstråt och fann, efter frågande om vägen, en affär där vi kunde fylla på förråden och dessutom köpa den efterlängtade internetuppkopplingsmöjligheten. Den visade sig vara betydligt dyrare än vi fått information om men glada i hågen tänkte vi att NU skulle det äntligen bli ordning på inläggandet på bloggen!

Iväg och efter Koblenz-slussen kom vi till vägskälet mellan Mosel och Rhen. Direkt kände vi medströmmen det blev fara av: 9-11 knop utan ansträngning och fullt med pråmar at hålla reda på som man mötte dem på rätt sida utifrån om de signalerade med sin blå skylt om ändrad mötessida. Sol och värme men motvind och fartvind som gjorde temperaturen behaglig. Vi gjorde 90 km på 6 timmar (inga slussar på Rhen) och forsade igenom industrisamhällena. Vilken kontrast mot de smala kanalerna genom halvt nedgångna små franska byar. En hel del gamla borgar kantar Rhen och bygden är välmående det syns tydligt.

Köln blev dagens mål och efter viss oro då vi först inte hittade marinan vi spetsat in oss på. Vi fann den på flodens västra sida just efter en av den pampiga broarna och försiktigt gled vi in emellan stenmurar mitt i staden. Lasse backade in båten på en ledig plats vid pontonbryggan och träffade trevligt folk igen, dels en svenska spanjor som var på väg hem efter 4 år i Medelhavet och dels ett tyskt par där kvinnan var oss behjälplig med att försöka få igång internetuppkopplingen. Det gick inte! Efter registrering per telefon och en hel del krångel vet vi inte om det blir ok eller om det var en flopp, Det kommer inte att fungera förrän den registrerade personen kollats upp…ja, man kan bli frustrerad över mindre – ”så lätt och smidigt”-jo,jo!

Avslutningen på kvällen blev en promenad längs kajen och upp till den mäktiga och berömda Kölner domen. Stor och imponerande! Liten bar vid kajen blev sista anhalt innan koj. Det är en speciell känsla att ligga här mitt i storstaden Köln med höga hus runt om, liv och rörelse och intensiv sjöfart med pråmar och passagerarfartyg.   

 

Måndag 8:e juli

Lång dags färd mot Koblenz!

Efter 12 timmar på Mosel med slussar och undersköna vyer angjorde vi en klubbhamn strax utanför den, i jämförelse, stora staden Koblenz.

Vi startade 8.30, slussarna stänger inte alls här i Mosel utan pråmar och vi andra kan slussa när vi vill. Pråmen framför oss i natthamnen gav sig iväg i ottan och vi så snart besättningen kvicknat till. Sol och värme hela dagen – svalka i vissa kurvor när fallvindarna från ”vinkullarna” träffade oss och stekhetta dessemellan. Fantastiska vyer, går inte att beskriva och förmodlige kommer fotona inte att göra detta rättvisa. Man säger att Mosel är vackert men det är en underdrift! Birgitta konstaterar att man måste öva upp förmågan att spara dessa intryck och kunna ta fram dem i gråkall Sverigevinter. Göran har en pågående diskussion kring hur oerhört många kyrkor vi ser, inte nog med en i varje by, ofta är det fler. Och byarna kommer med några hundra meters mellanrum. Små kapell på sluttningarna är också vanliga. De mäktigaste byggnationerna vi ser är borgarna på bergskammarna. Man förflyttas lätt till riddartid och strider mellan hertigdömen och bevakning över floden och bergen. Den ena vyn överträffar den andra och di fotar och fotar…

Vi behövde komma en bra bit idag så vi körde på och i slussarna flöt det bra men väldigt litet väntetid.  Slussarna i tyska Mosel är inte så många och floden är bred så det går att köra på en del mellan slussar och ändå till fullo insupa omgivningarna. Från Berkastel - Kues till hamnen utanför Koblenz har vi gått 127 km dvs ca 69 Nm. En ordentlig dagsetapp eftersom vi slussat 6 gånger i jätteslussar. Vi anropar slussen när vi närmar oss och oftast tar det bara en kort stund innan vi får slussa nedåt, ibland tillsammans med någon annan fritidsbåt, pråm eller passagerarfartyg ibland faktiskt helt ensamma. Den luculliska middagen blev franska vita korvar och litet pasta. Bunkring behövs! Kanske, kanske lyckas vi med internetUSB-minnesinköp också…

Koblenz har 80 000 invånare och vi kan inte lägga till inne i staden utan vi får ta oss ca 1km till bunkringsaffär och sedan gå vidare. Göran håller oss med ny information eftersom han tar sin uppgift att intervjua ortsbefolkning, i detta fall alla trevliga klubbmedlemmar som trots den sena timmen fixade med sina båtar i hamnen, på fullt allvar.     

Söndag 7:e juli

Vi färdas i vinland!

Frukost under gång eftersom vi ville komma igång med slussningen, vi vet ju aldrig om vi måste invänta pråmar. Första slussen för dag var Trier-slussen nära natthamnen och det blev nerfart tillsammans med liten motorbåt. Solen sken men vinden svalkade. Det är underbart vackert att fara längs Mosel med vinodlingar på alla slutningar och välmående byar i varje kurva. Det märktes att det var söndag idag: få pråmar men fler fritidsbåtar främst motorbåtar, nästan inga segelbåtar och mycket få svenskar. Litet bekymmersamt blir det när ”vägmärkena” på floden är tvetydiga eftersom vår karta saknar detaljer. Mosel är bred och vi ser många campingar med husbilar och husvagnar, restauranger med altaner mot floden och överallt handlar det om vin.

Vi förundrar oss hur vindruvorna kan skötas och skördas på dessa mycket branta sluttningar. Hur gör de? Kan man gå där överhuvudtaget? Maskiner då? Ser man till det myckna arbetet med vinframställning är vin inte dyrt!

Slussningen vid Wintrich blev mer dramatisk än någon tidigare då pråmen vi slussade efter drog igång motorerna vid portöppning så mycket att vi inte kunde hålla båten utan den dunkade in i slussväggen med förpulpiten och lanternan. Vi redde upp det och gick vidare i det bedårande landskapet till Bernkastel - Kues en liten by ca 10 km från nästa sluss som är Zeltingen. Vi lade oss efter en pråm vid kajen, stegade iväg till första bästa restaurang i den mycket charmiga byn men stenhus, blommor och Weinstuben. Där blev det kallt moselvin! Lasse ägnade sedan en bra tag till motorservice: oljebyte, oljefilterbyte, batterikoll, vattenfilterkoll. Under tiden satt resten av besättningen i skuggan och fikade. Så olika det kan vara….

Nå, sedan blev det en efterlängtad schnitzel, bypromenad och vinavsmakning med efterföljande vininköp både för hemmabruk och för den fortsatta färden.

Göran slog sig i slang med pråmägarna, två rätt unga bröder som berättade om slitet att få pråmlivet att bära sig. Många som äger och kör pråm jobbar sju dagar i veckan.

 

Lördag 6:e juli

Just som vi skulle äta frukost kom en holländsk fritidsbåt förbi i fulla ställ med siktet inställt på slussning. Snabbt hängde vi på och slussade tillsammans med dem i först Königsmacker - slussen och sedan, efter den sista biten på franska Moselle till gränsen, även i gränsslussen Apach. Direkt märks att fler kan tala och förstå engelska då det fungerade att göra sig förstådd med slussövervakningen. Vi fick vänta på en pråm att slussa ner med och det är nästan som att man får en ”egen” pråm tilldelad i dessa kanalsystem för det är ingen idé att ta sig om dem, man får ändå vänta på dem vid slussarna. Det utgör inget direkt problem för oss med marschfart ungefär som pråmen (utom i kurvorna på kanalen då pråmen måste gå väldigt långsamt). Pråmarna är ofta över 100 m och de längsta 170 m! Ska man möta dem gäller det att kunna deras signalsystem med skyltar och flaggor. Tur att vi har en kapten med kanalintyg (hoppas han minns allt..)

Nu hade vi då lämnat Frankrike och gled fram längs gränsen mellan Luxemburg och Tyskland. Första sevärdhet var Schengen på luxemburgsidan. Liten men flott ort. Oj, vilken skillnad vi ser på bebyggelsen här och i södra Frankrike! Här: välstånd, flådiga hus, stora vingårdar, herresäten. I södra byarna längs Rhone och Saone: förfallna hus, skabbiga fasader, övergivna gamla industrier och en helt annan standard. Som tur är säger detta ju inget alls om hur människorna har det…

Vi fick tips av vår slusskompis holländaren att man med fördel går in i en marina en liten bit på Mosel, Schwebsange på luxemburgsidan, och fyller bränsle eftersom där tankas ”billigaste bränslet på Mosel”. Sagt och gjort vi följde efter honom dit och fyllde diesel för 1, E uro /liter. När man behöver mycket gör det skillnad – vi är ju mer motorbåt än något annat just nu (ja, sånär som på djupgåendet då). Ulrika utökade kartförrådet här men tyvärr finns inte samma förnämliga kartböcker med detaljer som i Frankrike.

Vidare på Mosel och så vackra vyer! Brigitta njuter i fulla drag. Just så har hon förställt sid detta: en slingrande flod som kantas av höga, böljande kullar med vinodlingar och välbärgade vinodlargods emellan. Mosel är bred och djup, 3,5 – 6 m. I alla fall den här sträckan. Vi pinnade på och har nu medström ca 1 knop. Sluss nummer tre för dagen var Palzem för oss, pråmen och en motorbåt. Det finna ofta en mindre sluss vid sidan om den stora slussen men den kan vi inte nyttja då vi är för stora. Istället är det till att ta den gigantiska slussen där vi knappt syns när vi lagt till.

Hett och soligt men som tur är blåser det en del på floden så svalka ges emellanåt. Det är längre mellan slussarna men efter ytterligare 16 km var det dags för  Grevenmacher - slussen och sedan floden vidare till staden Trier. I kanalboken av Tovås stod att det skulle finnas en bra marina innan Trier, Yachthafen Monaise. Vi fann den och blev mycket väl mottagna av såväl hamnansvariga som medlemmarna i klubben. Vi fick veta allt nödvändigt inklusive att det fanns en klubbar med ”bier sehr preiswerdisch”. Vi beslöt oss för att kontrollera detta efter middagen och visst var det så: lägg 1 E i skålen, tag en god öl och njut. Korv och kött efter grillning för ett klubbgäng bjöds sedan också så det blev en trevlig helkväll på denna Yachthafen. Göran är nu i sitt esse, pratar som en infödd!  

Fredag 5:e juli

Duschen var fantastisk! Tänk hur härlig en helt vardaglig självklarhet kan vara när man inte kan få den varje dag! Ja, visst kan vi duscha ombord men det blir bara som nödåtgärd. Efter uppfräschning av såväl oss själva som båten gav vi oss av norrut igen från Pont a Mousson med siktet inställt på Metz och vidare mot tyska och Luxemburgska gränsen. Vår bekanta pråm, holländaren Celitic, blev vår kompanjon under dagen dvs vi följde honom i kölvattnet mellan slussarna. Vi visste ju att vi inta skulle släppas före i slussarna, yrkessjöfarten går alltid före och dessutom håller den god fart mellan slussar. Endast vid snäva kurvor (ja, snäva för en 114 meters pråm) tar det tid och in och ut ur slussar där den endast har ca 50 cm på var sida som marginal. Vi får plats efter den i slussen och i de första slussarna för dagen var vi fyra båtar tillsammans med pråmen. Annars är det inte många båtar längs kanalen. Vi möter en och annan pråm och ett fåtal semesterkanalfarare. Lasse har litet motorbekymmer och funderingar men det flyter på hittills.

Metz var en vacker stad och vi gled igenom och vår teori är att detta är en mer välbärgad del av Frankrike då vi ser betydligt färre nedgångna hus än söderöver. Slussarna är riktigt långa och vi slussar ner mellan 4 och 8 m varje gång. Det går lugnt och fint och endast när pråmen är på väg ut ur slussen och den bakre motorn trycker på vattenmassorna behöver vi hålla i Andrea. Vädret är fint och stundtals svettigt. Som vanligt ser vi en hel del hägrar men nu också mängder med svanar. Häger, svan och kyrkor är ett stående inslag i vyn.

I den lilla charmiga staden Thionville, med marknad/festival och allt, tänkte vi lägga till men det var för grunt vid stadskajen så vi gav upp det projektet och stävade vidare ett tag till efter ”vår” pråm. Fina rekreationsområden med cyklister, fiskare och joggare efter vägen och som pricken över in ett kärnkraftverk! Alldeles utanför slussen Königsmacker, 14 km från gränsen till Luxemburg och Tyskland, hade vi siktat in oss på en, i kartan markerad, tilläggningsplats. Där var det privatbåtar och ingen plats för oss utan vi ankrade på andra sidan den stora ingångskajen till slussen. Pråmen slussade vidare (tänk om den ska hela vägen till Lübeck!) Middagen blev sen och kudden efterlängtad. Snart Tyskland, då har vi i alla fall en ombord som kan språket (Göran är inte bara ”spanjor” utan dessutom halvtysk…)

Nu kommer äntligen rapport från oss!

Hej alla vi känner som följer oss nu är vi tillbaka!

Här följer nu rapport från alla de dagar vi varit borta från nätet. Hoppas ni orkar läsa alltihop. (Vännen Birgitta, inte hon som är med på båten, uttryckte att det borde bli litet fylligare beskrivet när jag, Ulrika, klivit på så jag försöker leva upp till dessa förväntningar)

Sammanfattningsvis kan bara konstateras att vi har det finfint här på kanalerna, det är vackert, slussrikt, trevliga möten med människor och ont om internetuppkopplingar och stundom även ont om telefonnåbarhet. Viss solbränna börjar svida och efter att ha talat med några av er hemma i Sverige inser vi att vi har bättre sommarväder här!

Här följer nu rapport dag för dag:

Torsdag 4: juli

Säga vad man vill om McDonalds men hittar men en på franska landsbygden är den guld värd: de har internet, som dessutom fungerar! Vi sitter just nu i en liten liten by norr om Nancy, Pont A Mousson, på byns McDonalds som fick bli middagsrestaurang för oss trötta kanalfarare. Vi anlände nyss till den lilla men utmärkta marinan med 2 m djup vid kaj.Skönt. Dagen har varit lång med bra väder, höga slussar där vi lägger kort tamp i stegen och pollare och flyttar ner vartefter. Vi gick runt via Toule och det var en väldigt vacker stad sedd från kanalen i alla fall. Vi hade bekymmer med för dåligt med kylvatten till motorn så vi lade till i kanalen och Lasse försökte hitta och åtgärda felet med viss framgång och kontakt med några goda idéegivare per telefon. Insuget var nog till en del igensatt av allt som kanalen innehåller....

Vi stävade vidare och nu är vi inne i Moselle på allvar, bredare och djupare och stora pråmar. Det vill till att kunna reglerna på kanalen så man vet hur man ska möta dem, slussa med dem och eventuellt kunna köra om dem.Alla slussar här ar övervakade och stora, stora.Vi känner oss som en liten jolle.

För att komma ett bra steg norrut höll vi på till strax efter kl 20 idag eftersom slussarna här i stora Moselle är öppna länge. Imorgon öppnar duscharna kl 08.00 här i marinan, gissa vilka som redan står utanför då!?

Onsdag 3:e juli

Vi vaknade i regn och det visade sig att det blev temat för dagen. Det enda som varierade var intensiteten i skurarna. Vi gav oss iväg från vår natthamn under bron i Charmes och det blev totalt 15 slussar innan vi, dyngsura och less på vädret lade till vid Richardménil. Vi hade bekymmer med fjärrkontrollen större delen av dagen, ibland fungerade den och ibland inte men vid akvedukten Pont - canal de Flavigny vägrade den helt och Ulrika fick hoppa iland och tillkalla VNF:are. Vid slussen efter samma sak så samma VNF:are fick rycka ut. De kommer snabbt och är så vänliga och hjälpsamma, synd bara att så få av dem kan någon engelska annars skulle vi kunna få veta mycket vi kunde ha nytta av. Nu är vi lovade ny fjärrkontroll i morgon bitti när vi ska vidare. Vid tilläggning här vid kajen i Richardménil kom vi, som vanligt är, inte i till kaj utan körde fast i leran en bit ut. En trevlig och kunnig holländare hjälpte oss komma loss och erbjöd oss tilläggning utanpå honom. Det anammande vi tacksamt.

Här i Richardménil måste vi ta ställning till viken väg vi ska ta för att komma upp på Moselle till gränsen mellan Luxemburg och Tyskland som sedan blir Mosel. Vi har resonerat, läst och frågat (nu senast den erfarne holländaren) och beslutat oss för alternativet Toule framför den, i och för sig enligt ryktet mycket vackra och sevärda, gamla staden Nancy.

 Tisdag 2:a juli

Var är duschen????

Vi gav oss iväg direkt efter frukost när slussarna öppnade. Glada i hågen eftersom vädret håller i sig med värme och sol. Solskyddsfaktor, keps och mycket vatten!

Nu möter vi en del båtar, till och med en svensk motorbåt som berättade om ett översvämmat Lübeck som gjort att de fått ta Kielkanalen istället.

Kanalen, Canal des Vosges, löper parallellt med floden Moselle som stadigt fylls på av små bifloder och blir bredare och bredare. Vi klarade av 9 slussar och några nervöst låga broar.



 Den lägsta 3,45 m men vi kom under med mycket liten marginal. Vi hade bottenkänning några gånger och körde fast i leran vid pråmmöte men kom loss, innan vi, vid 14-tiden, angjorde den lilla staden Charmes och dess gästhamn som är en lång kaj på ena sidan av kanalen. Efter litet trixande lade vi oss under bron och det visade sig vara det svalaste stället, tack och lov för värmen är inte att leka med. Över 30 grader.

Husbilar från när och fjärran kantade hela kajen och båtarna är motorbåtar från Holland och Tyskland och någon enstaka engelsman och fransman. Göran, som talar flytande tyska, fick genast kontakt med motorbåtsägaren framför och som var så hygglig att han gav oss utskrifter av förslag på tilläggningsställen längs vår väg norrut. Han berättade också hur vi på ett smidigt sätt kan få internetuppkoppling i Tyskland: vi ska köpa ett USB-minne på Lidl och ha uppkoppling en månad. Låter strålande då vi just nu har problem med detta. Inga nätverk så långt ögat når. Telefonerna indikerar ”ingen service” och har heller inte fungerat under vissa delsträckor. Alla som följer oss på bloggen undrar säkert var vi är och hur det går – Lasse ringde (när telefonen väckts till liv igen) dottern Carolina, som får lägga ut några rader information om att vi mår bra, tar oss norrut och rapporterar så fort nätverk finns. Frankrike verkar inte så uppkopplat…

Klockan sex skulle hamnavgiftskillen komma förbi för betalning och ge oss instruktioner om duscharna och internet. Med dusch och nät i sikte beslutade vi att ligga kvar här. Birgitta och Ulrika gick på upptäcktsfärd, handlade bröd och vykort och sedan satte vi oss att invänta den fantastiska stunden då vi skulle få duscha! Killen lyste med sin frånvaro och Lasse och Göran tog då reda på att duscharna var ur funktion och något nät finns inte. Jaha, ja det blir inte alltid som man tänkt sig. Hårtvätt med duschen på akterspegeln och nödtvätt i båten. Middag på pizzeria i lilla staden. Kaffe i båten i ljummen sommarkväll. Kompisen Thomas ringde och vi fick rapport om ett betydligt sämre Sverigeväder.

Ulrika fortsätter med kvällsrutinen att dokumentera dagen.

Måndag 1:a juli

Sol och värme direkt på morgonen!

Vi skrinlade idén om bunkring när vi insåg projektets svårighet med cykel iland, Ulrika som ska hinna upp båten som slussar neråt och svårigheten att få med alla varor på cykel. Alltså slussade vi på och satte istället vårt hopp till en affär längre fram längs vägen.

Starten gick väl i det härliga vädret men i sluss nr 11 blev det problem när signalen inte blev grön. Ulrika har ”hopp – iland – och - kontakta – slusskontrollanten - uppdraget” men hon fick gå flera slussar neråt innan någon anropsanordning fungerade och då hade också Birgitta ringt från båten. Nå, vi fick kontakt med dem och en VNF:are ryckte ut för assistans. Sedan flöt allt på, det är grunt och några broar är låga så vi får ta det försiktigt. Efter slusstrappans sista slussar neråt, 9 st (sluss 7-15) kom vi ut på planare kanalsträcka och vi gled på genom mer befolkad bygd än tidigare med bostadsområden och industrier.  Efter ytterligare 5 slussar, alla neråt, lade vi till vid en nybyggd kaj i närheten av en stormarknad i den lilla byn Thanon-les-Vosges och Lasse och Ulrika begav sig dit för den efterlängtade bunkringen. Den tog sin tid men sedan var förråden fyllda. Vi valde att ligga kvar eftersom vi inte räknade med att hinna de kvarvarande slussarna till marinan i Charmes, som vi siktat in oss på, innan slusstängning. Dit är 9 slussar men också en bil emellan. Dusch och wifi hägrar så vi tänker ge oss av vid slussöppning i morgon bitti.

Det blev 14 slussar idag. Apropå hägrar så har vi åter fått syn på dem, de är i sanning kanalens väktare.

Söndag 30:e juni

Vi är i Epinal. Känns som högsta punkten på kanalen…
kallas det kanaltomt eller sjötomt?

Planen på 20 slussarhöll vi med råge - det blev 26 slussar idag!

Vi slussade så det stod härliga till och i fint väder klarade vi först av 19 slussar uppför och allt gick smidigt eftersom vi är ensamma större delen av tiden, några få mötande båtar annars bara vi! Efter dessa 19 slussar i en lummig kanalnatur lade vi till i den lilla byn Girancourt vid kajen vid campingområdet och med några båtar förtöjda. Vi utforskade byn och hamnade mitt i söndagsmarknaden med stånd av alla slag, uppträdanden och tivoliattraktioner. Fullt med folk och vi åt franska korvar med pommes frites och köpte bröd och godis. Rolig omväxling från det folktomma kanaltuffandet. Vi behövde egentligen bunkra så det som hägrade var livsmedelsbutiken men den var förstås inte öppen på söndag. Det var vi förberedda på men inte att den inte skulle öppna på måndagen förrän kl 14.30.

Detta avgjorde saken, efter marknadsutflykten styrde vi vidare norrut på kanalen som nu var oroväckande grund, sträckan, som vi tror är en slags platå innan kanalen vänder neråt, avverkade vi stundtals plöjande i leran kändes det som.

Dags att slussa nerför. Det är ju mycket enklare och mindre kraftkrävande på alla sätt men eftersom vi nu har en väl inövad rutin på uppåtsluss var vi litet vilsna innan vi fick kläm på utförsrutinerna. Vi hittade ingen bra tilläggningsmöjlighet innan nedåtslussarna så vi beslutade oss för att ta slusstrappan (först 10 slussar och sedan 5 till) mot Epinal – vi visste ju att slussarna skulle stänga kl 19.00 så vi räknade med att hinna med de första 10 innan stängning. Klockan 18.00, just efter sluss nr 6, stängdes allt och vi blev fast innan sluss 7 så det var bara att förtöja, dvs köra in i leran, vid kanten strax utanför den stängda slussen. Vi hoppas nu att det kan bli bunkring på det närliggande köpcentrat i morgon bitti och sedan fortsatt färd nedåt. Vi kan inte lägga till i Epinals marina, som ligger inne i själva staden i floden, då vi blivit varnade för alldeles för grunt vatten där (1,3 m!) så vi får hålla oss på kanalen och ta oss vidare.

Från Marseille och hit har nu avverkats 97 slussar. Totalt blir det ca 250 slussar, tro vi, så många återstår

som att glida genom en djungel...

Lördag 29:e juni

Hällregn när vi vaknade gjorde att vi tänkte ligga kvar på rastplatsen och vi tog det lugnt, studerade kartor, fikade och löste korsord. Kapten Lasse fick igång elverket så vi kunde brygga kaffe i kaffebryggaren och dammsuga – rätt bra bekvämlighet måste medges. Vid 14-tiden upphörde regnet, sittbrunnen torkade upp och solen bröt igenom molnen så vi beslutade oss för att avverka ett par slussar idag i alla fall. Det blev endast fyra slussar (ca 4 km längs kanalen) eftersom vi där spanade in en fin tilläggningsplats precis efter sluss nr 21, Pont Tremblant.

Ankringsplatserna som är möjliga i kanalen är inte så många och de som finns är utmärkta på kanalkartan med en ankarsymbol. Vi har ju redan bekymmer med djupgåendet så vi vågar inte chansa på att lägga till var som helst.

Ulrika intervjuade mannen i slusstugan och det är så inrättat att ska man få bo i dylika slusstugor måste man arbeta åt kanalbolaget VNF. Själv var han på besök och tyckte det var slöseri att så många stugor längs kanalen står och förfaller då ingen vill bo i dem. Bättre då att andra, intresserade skulle kunna få hyra eller köpa husen. Man kan inte annat än hålla med, med tanke på den härligt fridfulla omgivningen vid kanalen med båtfolk som kommer och åker, grönska, fåglar och fisk i kanalen. Vi ser förresten förvånansvärt många förfallna hus när vi glider förbi. Avfolkning från landsbygden och inflyttning till större orter, ja, det känns ju igen.

Birgitta och Ulrika tog en liten cykeltur längs kanalen och kunde bara konstatera att vi är tämligen ensamma, med undantag för några fiskare. Vi har idag bara sett två, mötande, båtar en från Belgien som kom i regnet mitt på dagen och kollade djupgåendet med oss. De stack 1,80 m precis som vi och rent logiskt innebär ju det att har den andra båten kommit hit måste ju vi också kunna komma vidare.

Ljummen kväll i solnedgång, utsikt över kanal, sluss och med skogbeklädda kullar i fonden gjorde stunden i sittbrunnen, trots den simpla pastamiddagen, minnesvärd. I morgon är planen att vi ska klara 20 slussar (möjligt om inget strular) så att vi dagen efter, måndag, kan nå Epinal där vi ska börja slussa nerför.

Fredag 28:e juni

Sluss på sluss på sluss på sluss på sluss….

Vi laddade för en riktig slussdag och gick iväg från Corre vid 8.30 efter att ha införskaffat nytt ”sjökort” på marinan i Corre, för kanalerna norrut. Vi vinkade ”au revoire” till grannbåtarna och med fjärrkontrollen i högsta hugg närmade vi oss första slussen in i regionerna Lorraine och Alsace, tämligen nervösa efter såväl slussvaktens som motorbåtsägarnas varningar kring djupet: -”1,80 m djupgående! Oh, big difficulties!”

Inte fick vi gång slussen men fjärrkontrollen inte! Vi backade tillbaka genom den smala kanalen och funderade på hur det skulle ordnas när motorbåtsägarna pekade på klockan och upplyste oss om att här öppnar slussarna ” neuf hour” – aha, vi har ännu inte anammat fransk tidslunk. Här börjar inget innan klockan nio, tidigast!  Klockan nio fungerade fjärrkontrollen!

Väl inne i första slussen var det bara att lunka på i sluss efter sluss. Fjärrkontroll, ljussignaler, in i slussen, Ulrika klättrar upp för stegen och lägger för- och aktertamp om pollarna och sätter igång slussprocessen genom ett ryck i den blå stången. Sedan blir det Görans, Lasses och Birgittas jobb att hålla båten på plats under slussfyllningen. Upp ca 3 m varje gång och sedan iväg till nästa ca 1 km bort.

Det tar sin tid även om det flyter på och idag har vi klarat av 20 slussar, inte hunnit med lunch eller kaffe utan bara ätit frukost under gång. Några få båtar har vi mött men inte sett en enda som slussar åt samma håll som vi. Kanalen är smal, bitvis så smal att det är omöjligt att mötas, och dessutom så slingrig att man ska tuta innan en del kurvor för att göra sig uppmärksammad.

Några intermezzon har vi haft vid några slussar: vi fastnade i leran när vi skulle möta en 30-meters bopårm, två av slussarna fungerade inte utan Ulrika fick tillkalla ”servicen” som ryckte ut. Alla vi möter, liksom servicepersonalen, är väldigt trevliga och önskar oss lycklig resa och alla turister hejar och vinkar.

Dagens resa har varit väldigt vacker med ”djungelkänsla” i början sedan genom pittoreska byar som sedan färd med utsikt över omgivningarna.

Strax för kl 18 lade vi till vid en markerad tilläggningsplats i kanalen (vi behövde inte ens parkera i leran…) efter slussen ”La Colosse” 34 km från Corre, grillade hamburgare på engångsgrillen, åt iland och avslutade kvällen med prat, vin och ost. Lasse duschade också för allas, särskilt Ulrikas, trevnad på akterdäck.

Torsdag 27:e juni

Rapport från en flodfärd!

Vi stävar på uppför och har idag klarat av 12 slussar och en tunnel.

Pittoreska och vackra byar, typiska för den franska landsbygden (tror vi) avlöser varandra. Vi glider igenom en del av byarna och det är en särskild känsla att komma under broarna mellan husen, vid familjers altaner och kunna lukta på kaprifolen, rosorna och vinka till människor som uppmärksammar vår ankomst. Vi tror vi tillryggalagt 78 km idag.

Vi angjorde byn Corre kl 18.00 efter en färd med omväxlande väder: sol och värme, moln och regn med kyla och ett par rejäla hagelskurar av vilka den kraftigaste anföll oss just vid slussning. Vi ser mjölkkossor, biffkossor, höns, får, hästar, en iller, några slott, cyklister, fiskare och vanligt folk . Och, tro´t eller ej, en hel massa trädgårdstomtar tillsammans med en skulptur av Snövit i trädgården utanför att ett slusshus precis vid slussen. Annorlunda… En och annan båt ser vi men det är långt emellan.

Tunneln St Albin gick vi igenom utan bekymmer, några broar med frihöjd 3,5 m har höjt pulsen men hittills har vi klarat det. Planen är annars att vi får backa innan kollision och skruva ner och fälla radarstolpen. Djupet har varit ok idag men nu är vi förvarnade om att det kan bli stora problem – hoppas nu att flodflödesbekymret i Europa givit litet till kanalerna här så att det går vägen utan att vi blir fast.
med båt i tunnel

ibland är det smalt

Den lilla byn Corre som utgör starten på Canal de l´Est norrut är en sömnig samling stenhus med en kyrka och en ny fritidsbåtsmarina med mycket service. Där hade vi tänkt lägga till just som vi fick syn på djupgåendet på 1,6 m. Vi lade oss därför längs den kommunala kajen, inkörda i leran. En liten promenad och ett glas vin i marinan innan Lasses pastamiddag. Lasse provade sedan att köra igång elverket som dock stannade gång på gång så nu håller han, med Birgittas översättningshjälp, för fullt på att klura ut vad det handlar om.

Kvällens skratt blev det när Birgitta och Göran tog kaffebryggaren under armen och gick till elstolpen vid framförliggande motorbåt och körde igång den för att få gott kvällskaffe. Då vi visserligen betalat för natthamn till ”Capetaineriet” men inte för el eftersom vi insåg att vi låg för långt från stolpen och inte har tillräckliga extrakablar så fungerade inte projektet ”brygga kaffe vid stolpen” förrän grannbåtens kapten bistod med sin kabelförgrening och leende förklarade sambandet mellan pengar och el.

 

No internet connection

Hej alla bloggläsare!  

Många har hört av sig och saknar uppdateringar här på bloggen (Jag och Christian, Lasses barn, har till och med varit nära att efterlysa honom i brist på kommunikation) men ni kan alla vara lugna. Kontakt är idag etablerad och besättningen på Andrea har det hur bra som helst. De har bara väldigt dåligt med internetåtkomst då de bitvis befinner sig i kanaler och slussar bortom all civilisation. De lovar dock att uppdatera så fort de är online igen :)

// Webbmaster Carolina