...fortsättning

Här kommer fortsättningen (Ulrika skriver på iPad så det blir i en bit i taget)

En fiskare skulle kunna bogsera in oss i hamnen efter lunch, det var det bästa Sjöassistans kunde få till.  Vi skumpade sakta framåt mot målet och till slut kom så fiskaren och drog oss in i fiskehamnen. Då hade Lasse fått kontakt med ett varv så en kille därifrån kom, lånade ut pump och skulle återkomma för assistans morgonen efter. Lasse hade under gång bytt ett helt igensatt filter, försökt lufta men inte lyckats. Som tur är blir varken han eller Göran sjösjuka så de klarade att meka motor under skumpig gång.
En svårighet på Andrea är att, trots att hon är en ganska stor segelbåt,det är knepigt att komma åt en del saker vid motorn och tanken.
Vi var rätt slut allihop efter att ha varit igång i närmare 36 timmar utan ordentlig vila så det blev till att försöka komma i kapp, pumpa ur diesel, handla litet och sedan avslutade vi kvällen på restaurangbåten där vi åt god fiskmiddag. Sömn! Ronny kvarterade in sig hos en gammal dam med uthyrningsrum i staden för att sova ikapp.

Varvskillen kom som avtalat, nippeln var helt igensatt. Motorn ok igen. Skönt!
Vi avgick från Simrishamn för en lagom (!!!) dagsetapp till Hälleviks hamn strax öster om Sölvesborg på skånelandet. Ronny visste om hamnen och den visade sig vara en alldeles förträfflig hamn på bra avstånd när man ska vidare på Hanöbukten. Kan rekommenderas.

Torsdagsetappens mål var Kalmar där vi angjorde vid 19-tiden efter motorgång hela dagen i nästan obefintlig vind och mulet. Vi lade till i inre hamnen och togs emot av Christer och Rose-Marie på kajen. Deras semestersegling börjar nu när vår slutar.

En reflektion : Det är skillnad på folk och folk!
Längs kanalerna och på alla andra ställen innan vi kom till Sverige har vi blivit så väl bemötta, hjälpta och känt oss välkomna. Så ligger vi och skvalpar syd om Simrishamn och vilken båtägare som helst kan se att vi inte tar oss fram som vi önskar. Vi ropar till en större motorbåt i närheten en fråga om att bogsera oss några hundra meter till udden där framme. Svaret blev, på bred skånska: " vi har allri' vatt här förr"  - och så gasade de på och lämnade oss i skvalpet...Tala om att vi blev snopna. Emellertid har just repliken, "vi har allri vatt här förr",  nu berikat oss och vi använder den så fort det går.